Jag har ju glömt...

... att officiellt tacka min underbara byteskompis Jonna D för hemlispaketet! Jag gissade ju rätt på byteskompis dessutom och är oerhört glad över att det var just Jonna. Besök gärna hennes fantastiskt snygga och stilrena blogg, den är en fröjd för ögat och en otrolig inspirationskälla. Här flödar kreativiteten! Och tusen tack Jonna för paketet, du vet redan hur glad jag blev.

Just detta med kreativitet ger mig lite lätt ångest ibland. Jag känner mig så otroligt lite kreativ som bara gör saker som andra har kommit på. Förr, när barnen var mindre, var jag mer påhittig men det har liksom kommit i skymundan de senare åren. Mammas eget pysslande har inte haft samma tid. Ångrar också att jag inte skrev ner saker jag gjorde, som labbevantarna jag stickade till barnen. Vem minns nu hur stor en liten barnahand är? Vet bara att en snart 19-åring kan ha 45 i skonummer, trots att mamman är en 37,5:a... Nåväl, igår när jag var ute med hundarna på promenad (hundpromenader ÄR verkligen balsam för själen, jag förstår inte hur icke-hundägare överlever) så fick jag en idé som jag är omåttligt nöjd över. Nu ska jag bara försöka omsätta den i praktiken! Igår kändes det som en baggis, idag när jag har sovit på saken är jag lite mer kluven till hur lätt det blir. Men nu ska vägen också dokumenteras så att det inte faller i glömska. Zupermorzan är på g!

Idag händer det stora saker i familjen hoppas jag. Jag återkommer när jag vet mer.

Läste i tidningen igår om hur soc i grannkommunen vill att skolan ska betala mer för vård av narkotikaberoende ungdomar. Måste soc gå in med behandling har nämligen skolan misslyckats. Ingenstans läser jag order förälder och jag tycker att det är oerhört märkligt. Alltid ska skolan ta ansvar och lösa allt men det är ju JAG som valt att sätta barnen till världen och då måste det rimligtvis också vara JAG som ska försöka se till att mina barn kommer på fötter. Men vi har så fullt upp med att jobba och förverkliga oss själva numera att "någon annan" får fixa ungarna. Jag tror att väldigt många unga mår dåligt idag, ingen har tid för dem och "ser" dem. Jag hoppas innerligt att de tre egna ungarna inte gör det, jag försöker att finnas till för dem när de behöver det men också att sätta krav på dem när så behövs. Förhoppningsvis ska de växa upp till ansvarstagande, kärleksfulla och medkännande individer. Till min hjälp har jag också världens bästa man och pappa, då är det svårt att misslyckas! :)

Hoppsan, hittade jag inte en ny liten utlottning också av bara farten, denna gång på en jätterar muffinsbok. Ni hittar utlottningen här.

Kommentarer
Postat av: Ann-Britt

Hej!

Vad kul att du tittade in hos mig!

Många tänkvärda funderingar i ditt inlägg...

Var nånstans bor du? Blev så nyfiken när du skrev att vi kommer från samma landsända!

/Ann-Britt

2012-01-26 @ 21:57:32
URL: http://ratoavig.blogspot.com
Postat av: Ann-Britt

Jag bor i Töre...så det kan ju inte alls vara långt mellan!

/Ann-Britt

2012-01-27 @ 22:47:08
URL: http://ratoavig.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0