Stickar sockor

Kamerabatterierna är urladdade så den här gången blir det inga bilder men dotterns sockor är färdiga sedan flera dagar och blev riktigt bra. Ska försöka få ändan ur vagnen och ladda batterierna så att jag kan bjuda på en bild också. Jag och teknik, ingen lysande kombination. Jag tror jag är Sveriges mest otekniska civilingenjör!

Nu stickar jag sockor till lille sonen, helt vanliga sådana i ett garn jag köpte på Hantverksmässan förra året. Pluspoäng till mig för att jag faktiskt gör av med garn som ligger också, inte bara köper på mig nytt. Totalt sett tror jag ändå att lagret växer, jag har köpt på mig en del omöjligt garn genom åren som jag faktiskt inte alls tycker om. Funderar på att göra en rensning och köra det till Myrorna så kanske någon annan kan sticka något. Vi får se.

Idag har jag varit på dotterns skola för att informera om hennes sjukdom. Den syns ju inte utanpå men finns där ändå och är påtagligt märkbar i vissa perioder. När man lever med kronisk sjukdom i familjen blir man van och tänker inte på det, men när man ska informera om det så inser man också hur mycket det påverkar. Sådana gånger känns livet lite tyngre och mammahjärtat sväller lite extra. Hon är min absoluta hjälte, den lilla ungen, med allt vad hon får utstå.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0